Avoiding Southern Italy’s Fate: How Sweden Can Curb Waste and Boost Prosperity

Ernlund och Bengtzboe: Riskerar bli som i Syditalien

Fler än sex av tio småföretagare menar att deras hemkommun slösar med
skattepengar.

Åtta av tio anser att politikerna gör för lite för att stoppa slöseriet. Det är allvarligt.

När företag saknar förtroende för hur skattepengar används får vi en situation som liknar Syditaliens mer än Sveriges.

DEBATT. När det är mindre än ett år kvar till valet behöver slöseriet med våra skattepengar komma högre upp på den politiska dagordningen. Inte minst när politikerna verkar tävla om vem som kan vaska mest pengar ur vår gemensamma plånbok.

Slöseri är alltid fel, men i offentlig sektor är det förödande. Varje krona som försvinner i havererade prestigeprojekt eller dåliga upphandlingar är en krona som kunde ha stannat kvar hos företag och medborgare. Det är pengar som hade kunnat ge nya jobb eller mer vård, skola och omsorg.

Den som avfärdar slöseri som ”olycksfall i arbetet” missar de djupare effekterna. För slöseri kostar inte bara pengar, det eroderar tilliten. Utan tillit får vi högre kontrollkostnader, mer regelkrångel och färre investeringar. Ekonomin fungerar sämre.

En färsk undersökning bland över 1 500 av Företagarnas medlemmar visar att över 60 procent upplever att det slösas med skattepengar i hemkommunen. Så många som åtta av tio företagare anser att deras kommunpolitiker inte gör tillräckligt för att minska slöseriet. Det borde vara en högljudd väckarklocka för alla som ansvarar för offentliga medel.

Inte heller anser företagarna att den service de får från det offentliga står i proportion till den skatt de betalar in. En majoritet tror dessutom inte att ett lägre skattetryck skulle innebära sämre välfärd.

Företagarnas låga tilltro till politikens förmåga att förhindra slöseri påminner mer om bilden av Syditalien än den av Sverige. I ett högskatteland är det särskilt viktigt att pengarna används ansvarsfullt. Annars undermineras drivkrafterna att vara företagare från två håll. Först genom att det är dyrt, då vi har ett högre skattetryck än OECD-snittet, sedan genom att de inbetalda pengarna inte upplevs gå till rätt saker.

Företagens upplevelse är begriplig. Bara i närtid finns en rad exempel på offentligt slöseri som sticker i ögonen. Tre exempel som Skattebetalarna lyfter upp i årets upplaga av tävlingen ”Årets värsta slöseri” är Kirunas miljardbadhus, Northvolts bidragsfinansierade konkurs och Sandvikens kommunala räkodling. Listan i sin helhet är förstås betydligt längre än så.

I näringslivet hade styrelsen dragit i nödbromsen. Men i offentlig sektor, eller i företag som finansieras med skattemedel, rullar projekt i stället vidare. Ingen risk är för stor när det är andras pengar som satsas.

Slöseri i toppen slår hårdast längst ned. När stora prestigeprojekt kraschar drabbar det ofta underleverantörerna värst. Småföretagare som gjort jobbet står sist i kön när pengarna tar slut.

Fler politiker måste lyfta hur slöseriet ska stävjas under den kommande valrörelsen. I Norge blev slöseri en valfråga – den undersökning vi presenterar i dag visar att slöseri borde bli en valfråga även här i Sverige.

Det finns inget alexanderhugg som snabbt och enkelt kan komma tillrätta med slöseri. Men det finns mycket att göra. Kommunsektorn måste få en skarpare revision och lära av de mest effektiva. Rikspolitiker måste avstå från frestelsen att leka riskkapitalister med skattebetalarnas pengar och kalla det för industripolitik.

Varje politiker och tjänsteman borde därutöver påminna sig om att pengarna man förvaltar inte har dykt upp ur intet; de har betalats in av företagare och deras anställda.

Valrörelsen får därmed inte handla om hur mycket vi behöver höja
skatten, utan om hur vi får ut mesta möjliga av varje skattekrona.

Karl Ernlund, chefsekonom på Företagarna

Erik Bengtzboe, chefsekonom på Skattebetalarnas förening